Fysträning för hästen

I sommar har mina hästar fått sommarledigt från träningen på grund av att jag själv gjorde illa ryggen och inte hade något annat val egentligen. Nu är det dock dags att komma igång med träningen igen. Som tur är visar studier att hästar som går på lösdrift eller i stora hagar faktiskt inte tappar så mycket kondition och styrka av en månads träningsuppehåll.  Man bör ändå tänka på hur man bäst går tillväga för att sätta igång hästen igen och ha en tanke om vidare träning tycker jag. Därför tänkte jag att jag skulle gå in lite på ämnet hästar och fitness.

En häst som är förberedd för sin uppgift med rätt träning kan även prestera bättre på tävling på grund av sin ökade styrka. En mer vältränad häst reducerar också risken för skador genom sin ökade stabilitet och smidighet. För mig är det sistnämnda väldigt viktigt då jag vill träna mina hästar just för att de ska hålla bättre och få ett friskt och långt liv.

Om du vill sätta ihop ett eget träningsprogram för din häst finns det, förutom att ta hänsyn till hästens individuella förutsättningar, några saker du bör tänka på:

  • Hästens ålder
    En del tränar inte sin häst förrän den är vuxen vilket inte alltid är helt lyckat. Vissa vävnader är lättare att stärka och utveckla när hästen är ung. Här menar jag inte träning som i ridning, det finns många sätta att träna sin häst stark från marken. Det är dock viktigt att tänka på att den unga hästen måste byggas upp väldigt långsamt, detta för att den växande kroppen ska hinna med att anpassa sig. Muskler stärks till exempel ganska snabbt men senor och ligament behöver betydligt längre tid på sig för att bli starkare.
  • Hästens historia
    Vilken typ och nivå av tidigare träning har hästen? Har hästen varit vältränad tidigare? Hur är hälsotillståndet? Finns det några hälsoproblem som måste tas med i beräkningen? Ett exempel kan vara en förekommande mjukdelsskada, då måste träningen byggas upp långsammare för att undvika att problem uppstår.
  • Inriktning
    Vilken inriktning, vilken gren utövar ni främst? Vilken nivå? Det är stora skillnader i ett träningsprogram för en häst i de lägre klasserna mot en i de högre klasserna.

Skräddarsy programmet med mängd och typ av träning beroende på sport, nivå, tävlingsgren och de specifika behov som individen har.

Det finns tre träningsprinciper som det kan vara bra att ha koll på; anpassningsförmågan, progressiv belastning och återhämtning.

  1. Anpassningsförmågan
    Hästens kropp anpassar sig till den regelbundna arbetsmängden. Det vill säga, det är just det att du tränar flera dagar i veckan med samma belastning som gör hästen starkare och mera ”fit”. Efter en tid med samma belastning och samma regelbundenhet avstannar dock utvecklingen. Att använda anpassningsförmågan som träningsprincip innebär alltså att repetera arbetet tillräckligt ofta för att få en träningsstimuli.
  2. Progressiv belastning
    Du kan introducera en ny övning gradvis. Ett exempel kan vara backträning. Första träningstillfället går du upp och ner endast en gång. Vid nästa träningstillfället gör du samma sak två gånger osv. Du ökar volymen med små inkrement med jämna mellanrum.Volymen av träningen som hästen utför under en period beror på:
    – Intensitet – hur hårt (ex. hur brant backen är)
    – Varaktighet – hur länge (hur lång är backen)
    – Frekvens – hur ofta (hur många gånger du går upp och ner för backen)

    Programmet liknar en trappa som stegvis ökar. Man gör en ökning av volymen för att sedan behålla den volymen under en tid (anpassning), sedan ökar man volymen igen vilket återföljs av en ny  anpassningsperiod.

    Träningseffekterna av att göra övningar har både kortsiktiga och långsiktiga konsekvenser. Kortsiktigt skapar träningen mikroskopiska vävnadsskador. De efterföljs av reparation/läkning. Detta är en helt normal process. Långsiktigt sker detta i repeterande cykler med mikroskopiska vävnadsskador som repareras och byggs upp starkare än innan. Vävnaderna anpassar sig på så vis till den regelbundna arbetstyngden.

    Mängden skada på vävnaderna beror på intensiteten (hur hårt) och varaktigheten (hur länge) träningen pågått. Ett otroligt hårt pass medför stor mängd av mikroskopiska vävnadsskador men majoriteten av de skador vi kan se beror på repetitiv belastning/stress, små skador utan möjlighet till reparation emellan. Det är viktigt att inte jobba hästen för hårt för ofta.

  1. Vila och återhämtning
    Vävnaderna behöver tid för återhämtning mellan träningspassen. Utför därför inte samma typ av träning dag efter dag. Normalt sett behöver kroppen 1-3 dagar på sig beroende på belastning. Vilken träningsfrekvens ska man ha då? 2-3 gånger per vecka är lagom, alternera med återhämtningsdagar mellan träningsdagarna.Återhämtning behöver inte betyda vila, det kan räcka att göra en annan typ av arbete på återhämtningsdagarna. En lättare dag kan till exempel vara en lugn uteritt eller ett pass i lång och låg form efter en dag med mycket samling. Återhämtning betyder absolut inte att stå stilla inne i stallet hela dagen, det kan tvärtom leda till att hästen stelnar till i muskulatur.

    Det är viktigt att hitta en bra balans med lagom träning och lagom återhämtning. För lite  återhämtning eller för hög arbetsmängd leder med tiden till förslitningsskador.  Du kan undvika dessa genom att utföra olika typer av arbete, tillåta lättare dagar, arbeta på olika underlag och i olika terränger, det är bra både för fysiologin och psyket.

Fysiologiska fördelar med fysträning

  • Förbättrar energiproduktionen
  • Förbättrar syretransporten till cellerna
  • Förbättrar termoregleringen, hästen blir bättre på att göra av med överskottsvärme
  • Gör kroppen mer flexibel och smidig
  • Stärker musklerna
  • Stärker stödjevävnaderna

Enligt forskning så har en medelålders häst endast 30% kvar av styrkan i senor som de hade 100% styrka i vid två års ålder. Därför är det viktigt att fölen och unghästarna har möjlighet att röra sig så fritt  som möjligt för att förbereda och stärka sina senor då skadade fibrer inte återskapas i så stor omfattning senare i livet.

Typer av fysträning:

Kardiovaskulär träning (kondition)
Träning med så hög puls som möjligt för att träna upp syresättningen till cellerna och termoregleringen. Termoreglering syftar till kroppens förmåga att göra sig av med överskottsvärme. Flämtande betyder att hästen är för varm och inte att den har dålig kondition som är ett vanligt missförstånd. Hjälp hästen med nedkylning i så fall. För dressyrhästar är detta ofta inte särskilt prioriterat då det inte är en begränsande faktor för att utöva dressyr enligt forskning.

Pulsen kan dock användas som en indikator för att se vilka övningar som är jobbiga för hästen. Skador som hästen har som orsakar smärta kan dock också ge en pulsökning.

För att förbättra konditionen och få upp pulsen kan du till exempel arbeta hästen i ett högre tempo, i uppförsbacke, i djupare underlag (med försiktighet, gradvis) eller med intervallträning (arbete/vila). Intervallträningens arbetsfas ökar pulsen och leder till mjölksyreproduktion, till exempel vid samlingsarbete, vilofasen ger återhämtning och transporterar bort mjölksyran, pulsen går ner och skaderisken minskar (lägre arbetsform). Fördelen med intervallträning är att man totalt sett kan arbeta mer genom de olika faserna. Man kan också arbeta intervaller mellan gångarter. Att arbeta betydligt kortare pass men istället två gånger om dagen är också en möjlighet.

Fördelen med kardiovaskulär träning är att hästen får mer energi och entusiasm för arbete. Det blir  mindre misstag i slutet  av ett pass på grund av trötthet. Hästen kan dock också bli för vältränad, det är mycket att underhålla om man vill ha det på den nivån.

Lösgörande träning
Träning för att öka rörlighet i leder och uppmuntra avslappning hos hästen. Detta är viktigt tidigt i hästens utbildning för att öka rörligheten i leder, göra kroppen smidigare, skapa ett längre och mer uttrycksfullt steg och minska muskelspänningar. Lösgörande övningar kan vara av tre typer:

  1. Dynamisk – hästens egen vikt används för övningen
  2. Passiv – du rör på hästens led, hästen gör inget
  3. Naturlig – uppstår när hästen sträcker sig för att beta eller när den rullar sig

Dynamiska lösgörande övningar görs främst under träningen. Det är en snabbare typ av stretching vilket ger resultat kortsiktigt i form av lösgöring. Det kan vara i form av volter, vändningar, lateralt arbete (öppnor, slutor, skänkelvikningar), cavaletti, rida i grunt vatten, rida i snö (skapar större flektion av benens leder).

Passiva lösgörande övningar är till exempel traditionell stretchning där du håller hästens ben i det  yttersta läget av rörelseomfånget i 20-30 sek. Hals och rygg kan stretchas genom att använda morötter, hästen går så långt in i stretchen som den klarar. Detta är bättre att göra när hästen är varm.

Naturligt lösgörande övningar kan vara att klia sig, bita efter flugor på sommaren, rulla sig osv. Hästar stretchar också själva ibland genom att ställa fram frambenen och sjunka ner för att sedan sträcka bakbenen rakt bakåt en i taget.

_AMI4863

Styrketräning
Träning för att utveckla framåtbjudning, påskjut och bärkraft hos hästen. Påskjut kan tränas i uppförsbacke och bärkraft/samling i nedförsbacke. Börja inte för brant för fort, öka svårighetsgraden gradvis. Du kan också variera med hur fort och vilken gångart du använder. Trav uppför brukar inte rekommenderas då det finns tecken på att det kan kopplas samman med SI-ledproblem.  Skritt eller galopp går dock fint. Nedförsbackar kan tas i alla gångarter, det medför dock mer belastning på senorna så branta backar bör tas i skritt. Du kan också lägga in samlande arbete på flacka uppförsbackar. Hästen måste då bära sig och kan ge riktigt bra träning. Flacka nedförsbackar kan du lägga in halter i, backa uppför en bit, lateralt arbete osv. Tänk på att du inte alltid behöver sitta på för att göra backträning, mindre backar kan tränas med lång lina.

Bomträning är bra styrketräning. Trava över förhöjda bommar där hästen måste skjuta sig uppåt, inte bara framåt. Även hoppning om det går att göra det i en bra form.

I rehabiliterande syfte kan man också använda vikter på benen i skrittövningar, det rekommenderas dock inte i snabbare gångarter.

Viktigt med styrketräningen är att fokusera på bukmuskelträning för att stärka muskler som rundar och höjer ryggen, stabiliserar höft och bäcken och relativt sett höjer framdelen. Detta behövs för ridhästar som ska orka bära sin ryttare på ett korrekt sätt utan att det orsakar förslitningsskador i kroppen. Mer om sådana övningar kommer senare då jag tycker att det förtjänar ett eget inlägg.

Lycka till med träningen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *